Magnus Uggla har beklagat sig över att ersättningen han får är för dålig från Spotify och att bolagen sålt ut honom alltför billigt. Jag kan inte riktigt hålla med men tycker det är bra att artisternas ersättningsnivåer kommer upp till debatt.
Om vi backar ett tag till tiden vid Spotifys bildande och funderar hur de inblandade parterna resonerade. Spotify behövde erbjuda bolagen något för att få tillgång till musiken. De hade en affärsidé men inga direkta pengar och inte rättigheterna till musiken från alla de artister som de stora skivbolagen har kontrakterade. Genom att erbjuda aktier fick de både in pengar och tillgång till musiken. Att priset blev 100.000:- för en ganska stor andel är inte speciellt konstigt med tanke på att det rörde sig om en oprövad idé.
Skivbolagen på sin sida har visat en oförmåga att skapa någon egen fungerande tjänst för musik. Mycket beroende på att de inte kan skapa en större katalog på egen hand. Det krävs en utomstående aktör för att samla utbudet från de olika konkurrenterna. Spotify kunde presentera en lösningen som de kunde godta. Eftersom ingen kunde veta hur väl Spotify skulle fungera måste ersättningsnivåerna endast varit en uppskattning på vilka inkomster tjänsten skulle generera och vilka omkostnader den skulle ha. Att skivbolagen dessutom är delägare innebär att de kan påverka ersättningsnivåerna och förändra dem om pengarna börjar rulla in.
Att Spotify nu värderats till 2 miljarder, eller vilken absurd summa det nu är, innebär inte att skivbolagen fått en massa kapital den kan sprida till artisterna. Kommer Spotify inte att kunna skapa avkastning har jag svårt att se hur den värderingen ska kunna ligga kvar. Förväntningarna är otroligt höga och konkurrenterna är hack i häl.
Det går att säga mycket om skivbolagen men utan deras kontrakt med upphovsmännen hade Spotify varit omöjligt. Hade det krävts att Spotify tecknade egna avtal med varje artist hade det tagit evigheter att få samman det stora utbudet och dessutom hade det gjort Spotify till något mycket större – ett skivbolag!
Hur som helst är det bra att Uggla tagit upp den här frågan till debatt. Det finns inga lagar som reglerar vad som är rimliga ersättningsnivåer. Det är en fråga om girighet, moral och rättvisa. Många hävdar att artister ska kunna “få lön för sitt arbetet”. Med den inställningen skulle alltså ersättningar delas ut frikostigt till de första 100.000 tals spelningarna men sen skulle de snabbt klinga av så att ingen fick en speciellt stor del av kakan. Jag gillar den tanken men det verkar vara en rak ersättningsnivå, vilket innebär att en del stora artister får den stora biten och de små bara smulorna som blir över precis som när STIM fördelar sina pengar.
