Har precis lär mig om den fjärde elektronikkomponenten efter resistorn, kondensatorn och spolen. Komponenten heter memristor och har visst existerat i teorin sedan 60-talet men först under 2008 realiserats av HP. Kortfattat går det att ändra resistansen i en memristor beroende på hur man skickar ström genom den och det bästa av allt är att den kommer ihåg resistansen även när strömmen stängts av.
Genom dessa egenskaper går det både att använda memristorn som minne och för att bygga logiska kretsar. Dessutom fungerar det på väldigt små ytor och utan de värmeproblem som dagens kiselkretsar dras med. I stort verkar memristorn fantastisk och det slutar inte där. Genom sin analoga natur med variabel resistans och minnesfunktion påminner resistorn om kroppens neuroner. Det skapar nya drömmar om den intelligenta datorn.
Det låter nästan för bra för att vara sant och det är en lång väg kvar innan transistorn får en riktig utmanare i memristorn men HP har tagit fler viktiga första steg. Troligen kommer memristorn inte kunna infria alla förhoppningar och en klar begränsning i dagsläget är att kretsen byggs med det mer ovanliga ämnet titanium.
Liknande inlägg:
