Ett av mina önskemål för hemmet är att enkelt kunna spela upp Spotify i olika rum. Har inte lyckats välja teknik för det men nu senast utvärderades DLNA i den nya TV apparaten. Till det installerades Jamcast på en dator och kopplades till Spotify. TV apparaten anslöt sedan snällt till strömmen med musik från Jamcast. Det fungerade bra men en klar nackdel var att dator, TV och receiver var tvungna att vara igång och med rätt inställningar. Jamcast kostar dessutom $30.
DLNA är en trevlig certifiering av saker som i tekniskt använder sig av UPNP för att hitta varandra och RTSP för att strömma media. Delen där prylarna hittar varandra på nätet fungerar smidigt bara apparaterna är igång. Det är sen när man ska börja leta bland media som problemen uppstår i praktiken. Nu märkte jag att min TV faktiskt kan bläddra i den mappstruktur jag skapat på huset mediaserver vilket gör det hela bättre men formatstödet är ett problem. Stöd börjar dock komma för DLNA Renderer som innebär att uppspelningen startas från ett annat ställe än det där det ska spelas upp. Det liknar till viss del Apple Airplay.
När Airplay laserades (eller Airtunes som det hette från början) var jag väldigt skeptisk. Tyckte det var bakvänt att ha media utspritt och inte kontrollera uppspelningen via den enhet som spelar upp ljud och bild. Den som styr i Airplay är den enhet som skickar och inte den som spelar upp. Nu har jag insett att det finns klara fördelar med det här upplägget. När man använder Airplay spelar det ingen roll för mottagare vad det är för format på det man spelar upp. Bara den som sänder kan hantera det så funkar det. Det får fördelen att nya format och tjänster fungerar utan att man måste byta ut sin receiver, TV, mediaspelare eller vad det nu är som står i mottagarändan.
Airplay går fortfarande bra att kombinera med en central lagring av egna filmer, musik och bilder. Dessutom kommer allt mer innehåll direkt via Internet t.ex. Spotify, Youtube, Picasa, Flickr, Play-kanaler, Internetradio. Behovet av en egen server blir inte lika stort. Den utvecklingen gör den ännu tydligare med fördelen att ha en mottagare som inte behöver ha stöd för tjänsten man vill använda. Ett exempel är att Spotify börjar vara inbyggt i allt fler musikanläggningar. Det är trevligt men tänk om man vill använda WiMP istället. Spelar man upp via en dator, mobil eller något annat med stöd för Airplay räcker det med att den enheten klarar WiMP och det är till dessa enheter alla nya tjänster kommer först.
Sammantaget är Airplay begränsat till ett visst användningsområde medan DLNA har en större bredd. Airplay fungerar mycket bättre och är enklare att använda än DLNA Media Renderer som är den del av DLNA som konkurrerar direkt med Airplay. Förhoppningvis blir de DLNA certifierade enheterna bättre för det är bra med konkurrens. Tills dess ser det ut som Airplay är ett bättre val för att få ut Spotify till hela huset om man inte väljer någon annan sluten lösning från t.ex. Sonos.
